Ifjol vid den här tiden och faktiskt under samma vecka, skrev jag om att vi hade dragit igång utomhusaktiviteter på klubben. Jag beskrev det som en för mig skön känsla att vi igen kunde träffas, träna tillsammans trots lite distans. Jag skrev om det som Sann glädje!
Vi hade efter att vi blivit tvungna att stänga ner vår dojo tagit oss tid till att resonera igenom hur vi skulle göra, vad vi ville göra och diskuterat oss fram hur upplägget skulle se ut. Det fanns en allmän belåtenhet över att vi visat handlingskraft och styrka tillsammans.
Alldeles innan påskhelgen tog klubben denna gång ett helt annat beslut och i stället för att dra igång nu till veckan som vi planerat, så bestämdes att träning för våra judogrupper inklusive samtliga våra barngrupper skulle ställa in träningen för den här terminen.
Detta trots att regering, myndigheter, förbund och kommun uppmanar idrottsföreningar att hålla i gång utomhusträningar. Detta trots att vi genomförde träningspass i våras på ett mycket säkert sätt då smittan dessutom var värre än nu. Detta trots att andra idrottsföreningar i kommunen kör som planerat. Så hur kunde det bli så här? Vad är det som vi i klubben ser och vet som ingen annan ser? Svaret på det går förstås inte att redogöra för i snabba ordalag och inte i ett söndagsbrev där det är mina egna reflektioner som råder, utan kräver en mer genomgående strukturell beskrivning. Dessutom behöver vi nu med all kraft fokusera framåt.
Precis som de flesta samhällsfunktioner och väldigt många företag funderat över under drygt ett år nu, så funderar vi föreningar på när detta skall få ett slut och var är vi någonstans då? Jag tillsammans med de andra i Färgelanda judoklubbs styrelse har nu en central roll att leda oss ur det här på bästa möjliga sätt och samtidigt sätta agendan och stå redo när det är fritt för att köra på riktigt igen. Som tur är, är inte styrelsen ensamma. Vi är en klubb med en genomtänkt organisation och flera klubbfunktionärer som nu jobbar för att vi skall försöka få någon form av normalitet i det här.
Ekonomi är en stor del i det hela. Minskade medlemsintäkter, osäkerhet kring aktivitetsbidrag då vi inte har någon verksamhet och minskade sponsorintäkter innebär att vi i detta läge måste vara extra kreativa och jobba extra hårt. Men ekonomi har ingen som helst värde för oss om vi inte har medlemmar och ledare, om vi inte har folk som vill träna med oss, eller folk som kan leda verksamheter. Det är det som är Färgelanda judoklubb och utan vår gemenskap, att vi kommer på våra aktiviteter, vårt gemensamma engagemang för vår klubb, faller allting.
Inga medlemmar - ingen klubb, inga tränare - inga träningspass och då spelar det ingen roll hur ekonomin ser ut, hur bra vi är, eller vilka event och tävlingar vi planerar inför.
Därför måste vi nu tillsammans tänka klokt och förbereda oss väl inför en höststart där vi utifrån ett medlems och ledarfokus har en konkret handlingsplan med väl planerade medlemsfrämjande aktiviteter.
Svensk idrott står inför en omstart utan dess like, som kommer kräva enorma stora personella och ekonomiska resurser. Till det bra planering och ett tydligt mål.
Där skall Färgelanda judoklubb stå längst fram i ledet och detta arbete skall intensifieras nu.
/Tommy Widekärr
Klubbordförande
